Vill bara berätta om våra fina barn. Pella är ju vår dotter och Göte är vår håriga jättebebis (han är alltså en hund, för den som missat det).
Pella och Götes relation är väl inte fullständigt ömsesidig. Men den är väldigt nära att vara det.
Pellas första ord var "dötte" (Göte <3).
Det har varit och är fortfarande helt underbart att se att de accepterar och uppskattar varandra på sina egna små vis. Göte har fått vara med från det att Pella var nyfödd. Han har fått nosa, ligga nära osv. Men vi har gränsat honom med bus och sagt åt honom när det varit för lite plats åt honom i soffan osv. Han är ju lite klumpig ;).
Pella har alltid fått och får fortfarande instruktioner om hur man klappar Göte. Att ta mjukt och försiktigt, pussa och krama, inte banka eller slå måste in i hennes kunskapsbank. Varken Göte eller andra djur tycker om när man bankar på dem, man måste alltid vara snäll mot Göte (djuren).
Bara mamma och pappa får ta Göte inne i munnen, brottas med honom osv.
Pella älskar Göte och Götes tålamod är så himla stort. Han har aldrig nånsin morrat åt Pella! När han får nog av henne så flyttar han på sig. Och då får inte Pella gå efter.
Både jag och Henrik tycker det är superviktigt att lära Pella att respektera framförallt Göte men såklart alla djur.
Respekten finns väl inte där än (hon retas gärna med att locka honom med mat, går till honom när han vilar osv.). Men hon är på god väg och vet vad som gäller när vi säger åt henne att låta honom vara.
De är det bästa små personerna!
/Maria
