Hursomhelst: jag vet att jag är en nervös person. Eller orolig, eller båda. Och det visar sig i diverse situationer (diverse är förövrigt ett nytt favorituttryck, har jag märkt...). Exempelvis så blir jag nervös/orolig när:
- någon inte svarar på sms på läääänge (typ en timme). Folk kan ju omöjligtvis ha annat att göra!
- jag är på ett ställe som jag tycker verkar vara för personer som är lite finare än vad jag passar in i.
- när saker inte är planerade i förtid, samtidigt som jag hatar att planera saker själv. Ibland är det skönare när andra bestämt vad jag ska göra... (Hej bakåtsträvare).
- när jag ska hålla i kalas/fest/middag. Åååååh så nervöst. För att jag inte vet i förväg vad folk ska tycka om det jag planerat/gjort för sällskapet.
Ja, hörni, detta är bara några av de saker som gör mig jobbigt nervös och orolig. Ibland går det så långt att jag sluter mig i mig själv och inte förrän allt är över kan jag slappna av!
Livet... Det består av så himla många plåster man måste lära sig att riva av. Bara göra, inte fundera så förbannat mycket på allt! Men det är ju så himla megajättesupersvårt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar