Glad för det lilla i livet

Söndag och det är som att hela veckan samlats som en klump i mitt huvud. Detta har varit en vecka då jag faktiskt jobbat alla mina arbetspass! Det var längesedan. De senaste månaderna har varit fyllda med VAB och egen sjukdom. Nu ska jag inte ropa hej, lilla fröken P har återigen blivit förkyld men än sålänge kommit lindrigt undan med lite slemmig hosta och rinnande näsa. Sålänge hennes humör är på topp och febern är borta så är hon frisk. Jo, så mäter vi faktiskt friskheten. Det berömda allmäntillståndet är viktigt, hur mycket vi än vill skaka på huvudet åt det. (Fråga Mimmi, hon om någon bör veta).

Det är inte bara för att Pella varit lite förkyld och febrig som vi har varit borta från jobb och förskola. Pella fick förkylningsastma konstaterad för någon månad sedan så vi har varit några svängar på barnakuten för att få rätt medicin osv.

För vana astmatiker låter väl det inte så dramatiskt men att se sitt barns bröstkorg och mage fyllas med luft och sen tömmas fullständigt för varje andetag är det läskigaste jag varit med om.

Då har vi inte varit kaxiga här hemma, kan jag meddela.

Men nu hoppas vi på att slippa några större och allvarligare konsekvenser av denna förkylningen. Jag är glad att kunna jobba och att Pella får vara med sina kompisar om dagarna!

(Vågar knappt skriva så, pga rädsla att jinxa något!)

Mina barn (håriga lufsen och människobarnet) är det dyrbaraste jag har och när någon av dem mår dåligt så får jag ont i hela min kropp, framförallt i hjärtat.

Jag kan tycka så synd om mig själv när jag är sjuk men någon av dem blir sjuk så mår jag både fysiskt och psykiskt dåligt. Jag blir orolig och har ingen fokus på annat som kan behöva min  uppmärksamhet. När de är sjuka är det bara de som gäller. Jag lever för dem!

Okej, ska försöka vända detta inlägget så att det får ett positivt avslut...

Jag är glad för att vi haft en fartfylld helg, trots förkyld kiddo!

Så nu vet ni det... :)

/Maria